HMM JAA
När man avböjer fikabrödet som fanns att ta gratis. När man går och tar sig ett tuggummi istället. Jaao. Men jag vill inte bli tjockis igen, ska få magrutor.
Du verkar ju om ngt vara stolt om de.. Har man ortorexi lr ngn annan ätstörning sitter man inte och skriver de förrän man väl fått hjälp. Bara tragiskt att försöka vara en wannabe för du har iaf ingen ätstörning. De e många som tackar nej till gratis godis o sånt? Oavsett hur smal man e så tänker över hälften av Sveriges befolkning på va dom stoppar i sig.
Anonym: Läs på om ortorexi! Ortorexi är inte en ätstörning och diagnos som anorexi/bulimi. Jag anser, att får jag tvångstankar om jag inte tränar, eller får jag i mig minsta lilla chokladbit mår jag dåligt så har jag tendenser till ortorekiska tankar. Att kompensera flera timmars träning för en efterrätt är också typiskt mig, om jag ens äter någon. Ortorexi är mer ett diffust tillstånd, än en fastställd diagnos. Ortorexi är svårt att diagnosisera i och med att ”vad är hälsosamt i en hälsosam mängd?”. Det är skillnad på att ”frivilligt tacka nej till godis” och att ”få ångest om man kommer i en situation där man förväntas äta godis”.
Om min blogg inte passar dig, ber jag dig att uppsöka andra bloggar som passar din smak bättre.
ja, visst ska man kunna unna sig ett fikabröd ibland, helt klart. Men eftersom du vill komma i form gjorde du rätt som inte tog något, även fast du är smal och har redan en fin kropp enligt mig.
Bra och moget svarat på kommentaren ovan, förresten!! Du är stark, tjejen!
Riktigt löjligt att du som sagt verkar vilja vara de.. Man skriver inte ut sånt inför flera hundratals människor kan se om man verkligen har ett sånt tillstånd. Har själv haft ÄS UNS som lett till anorexi så jag vet nog en hel del om vad jag snackar om och de låter själv som du kanske skulle ha äsuns men har man de verkligen låter man Ingen annan människa veta om de o man skriver de inte helt öppet. Verkar som du lider av hypokondri ? Eller bara en liten fjortis som försöker få de till o låta som du har ortorexi
INGEN av mina kompisar vet om mina problem. Det är genom bloggen som jag kan andas, och jag följer många bloggar och många bloggare med liknande äsuns följer mig. Sa att jag är ensam om att skriva om min mat- och träningsfixering via blogg - knappast!
Och som sagt, jag säger ingenting om detta irl, ingen vet om mina problem. Men i och med att jag är anonym här på nätet kan jag beskriva mina problem och erfarenheter utan att avslöja mig.
